Home Vara Trostpunkter
Vi har 2 besökare online
PDF Skriv ut E-postadress

1. Bibeln
Bibelns Gamla och Nya testamente är Guds skrivna Ord som heliga gudsmän talade och skrev ner då de inspirerades av den helige Ande. I Bibeln har Gud gett människan den kunskap som behövs för att bli räddad. Bibeln är en pålitlig uppenbarelse av Guds vilja som sätter normen för vår karaktär, som prövar våra erfarenheter, är vägledande i sin uppenbarelse av tro och lära och beskriver tillförlitligt Guds handlingar i historien.
Källa: 2 Pet 1:20, 21; 2 Tim 3:16, 17; Ps 119:105; Ords 30:5, 6; Jes 8:20; Joh 17:17; 1 Thess 2:13; Heb 4:12.

 

2. Treenigheten
Gud är en, en enhet av tre eviga personer: Fader, Son och helig Ande. Gud är odödlig, allsmäktig, allvetande, över alla och närvarande överallt. Gud är obegränsad och övergår allt mänskligt förstånd, men är ändå känd genom att han uppenbarar sig själv. Gud är för evigt värdig hela skapelsens tillbedjan, vördnad och tjänst.
Källa: 5 Mos 6:4; Matt 28:19; 2 Kor 13:14; Ef 4:4-6; 1 Pet 1:2; 1 Tim 1:17; Upp 14:7.

 

3. Fadern
Gud den evige Fadern är hela skapelsens ursprung, skapare, upprätthållare och herre. Han är rättvis och helig, omtänksam och förlåtande, sen till vrede och rik på oföränderlig kärlek och trofasthet. De egenskaper och den kraft som Sonen och den helige Ande visar är också uppenbarelser av Fadern.
Källa: 1 Mos 1:1; Upp 4:11; 1 Kor 15:28; Joh 3:16; 1 Joh 4:8; 1 Tim 1:17; 2 Mos 34:6, 7; Joh 14:9.

 

4. Sonen
Gud den evige Sonen blev människa i Jesus Kristus. Genom honom skapades allt. Han uppenbarar vem Gud är, räddar människan och kommer att döma världen. Jesus Kristus är för alltid sann Gud men blev också sann människa. Han blev till genom helig Ande och föddes av jungfru Maria. Han levde och blev frestad som en människa men visade helt och hållet Guds rättfärdighet och kärlek. Genom sina underverk visade han Guds makt och att han var den utlovade Messias. Han led och dog på korset av fri vilja för våra synder och i vårt ställe. Han uppväcktes från döden och upphöjdes för att för vår skull tjäna i himlens helgedom. Han ska komma tillbaka i härlighet för att slutgiltigt befria sitt folk och återupprätta allt.
Källa: Joh 1:1-3, 14; Kol 1:15-19; Joh 10:30; 14:9; Rom 6:23; 2 Kor 5:17-19; Joh 5:22; Luk 1:35; Fil 2:5-11; Heb 2:9-18; 1 Kor 15:3, 4; Heb 8:1, 2; Joh 14:1-3.

 

5. Den helige Ande
Gud den evige Anden var aktiv tillsammans med Fadern och Sonen i skapelsen, Jesus människoblivande och människans räddning. Han inspirerade Bibelns författare. Han fyllde Kristus liv med kraft. Han drar människor till Gud och till tro. De som tar emot honom förnyar och förvandlar han till Guds avbild. Anden har sänts av Fadern och Sonen för att alltid vara hos Guds barn. Han ger församlingen andliga gåvor, kraft att vittna om Kristus och leder den i harmoni med Bibeln till hela sanningen.
Källa: 1 Mos 1:1, 2; Luk 1:35; 4:18; Apg 10:38; 2 Pet 1:21; 2 Kor 3:18; Ef 4:11, 12; Apg 1:8; Joh 14:16-18, 26; 15:26, 27; 16:7-13.

 

6. Skapelsen
Gud har skapat allt och i Bibeln har han gett en pålitlig beskrivning av sitt skapande. På sex dagar gjorde Herren ”himlen och jorden” och alla levande varelser på jorden och vilade den sjunde dagen i den första veckan. På så sätt gjorde han sabbaten till ett evigt minnesmärke över att han avslutat sitt skapande. Den första mannen och kvinnan skapades till Guds avbild som kronan på verket. De fick makt över jorden och ansvar att vårda den. När Gud hade skapat färdigt var allt ”mycket gott” och berättade om Guds härlighet.
Källa: 1 Mos 1-2; 2 Mos 20:8-11; Ps 19:1-6; Ps 33:6, 9; Ps 104; Heb 11:3.

 

7. Människans natur
Man och kvinna skapades till Guds avbild som individer med förmåga och frihet att tänka och agera. Även om människan skapades som en självständig och odelbar enhet av kropp, själ och ande, är hon ändå helt beroende av Gud för att leva och finnas till. När de första människorna var olydiga mot Gud förnekade de sitt beroende av honom och förlorade sin höga ställning inför Gud. Guds avbild i dem skadades och döden fick makt över dem. Deras ättlingar delar denna fallna natur och dess konsekvenser. Vi föds med svagheter och en dragning till att göra det som är ont. Men genom Kristus har Gud försonat världen med sig själv och genom sin Ande återskapar han sin avbild i ångerfulla människor. De skapas till Guds ära, kallas till att älska honom och varandra och att ta hand om sin omvärld.
Källa: 1 Mos 1:26-28; 2:7; Ps 8:4-8; Apg 17:24-28; 1 Mos 3; Ps 51:5; Rom 5:12-17, 2 Kor 5:19, 20; Ps 51:10; Ps 51:11; 1 Joh 4:7, 8, 11, 20; 1 Mos 2:15.

 

8. Den stora striden
Hela mänskligheten är indragen i en stor strid mellan Kristus och Satan om vem Gud är, om hans lag och hans makt över universum. Striden uppstod i himlen när Satan, en av de skapade varelserna med fri vilja, utmanade Gud på grund av sitt högmod och förledde en del av änglarna till att göra uppror. Han lockade världen till uppror när han förledde Adam och Eva till att bryta relationen med Gud. Deras synd skadade Guds avbild i mänskligheten, ledde till oordning i skapelsen till dess att den ödelades i den världsomfattande syndafloden. Inför hela skapelsen blev vår värld ett slagfält för den universella strid som till slut ska visa att kärlekens Gud är rättfärdig. För att bistå sitt folk i denna strid sänder Kristus den helige Ande och de lojala änglarna för att leda, skydda och bevara dem på vägen till räddning.
Källa: Upp 12:4-9; Jes 14:12-14; Hes 28:12-18; 1 Mos 3; Rom 1:19-32; 5:12-21; 8:19-22; 1 Mos 6-8; 2 Pet 3:6; 1 Kor 4:9; Heb 1:14.

 

9. Jesus liv, död och uppståndelse
Genom Jesus liv i fullkomlig lydnad för Guds vilja, hans lidande, död och uppståndelse gav Gud den enda möjligheten till försoning för människans synd, så att de som i tro tar emot denna försoning får evigt liv. Så kan hela skapelsen bättre förstå Skaparens oändliga och heliga kärlek. Denna fullständiga försoning bevisar att Guds lag är rättvis och att han själv är full av nåd, för den både fördömer vår synd och erbjuder oss förlåtelse. Genom att Jesus dog istället för oss, återställs allt – vi återförenas med Gud och förvandlas. Kristus uppståndelse ropar ut Guds seger över ondskans makter och lovar slutgiltig seger över synd och död för dem som tar emot försoningen. Den förkunnar att Jesus Kristus är Herre och att alla knän i himlen och på jorden ska böjas för honom.
Källa: Joh 3:16; Jes 53; 1 Pet 2:21, 22; 1 Kor 15:3, 4, 20-22; 2 Kor 5:14, 15, 19-21; Rom 1:4; 3:25; 4:25; 8:3, 4; 1 Joh 2:2; 4:10; Kol 2:15; Fil 2:6-11.

 

10. Räddningens erfarenhet
På grund av sin gränslösa kärlek och nåd gjorde Gud Jesus till en syndare i vårt ställe trots att han var utan synd, så att vi genom honom får Guds rättfärdighet. När vi leds av helig Ande ser vi våra behov, erkänner vår synd, ångrar våra felsteg och lever ut vår tro på Jesus som Herre och Räddare, ställföreträdare och föredöme. Gud ger oss den tro som räddar genom kraften från sitt Ord och av nåd. Genom Kristus blir vi upprättade, adopterade som Guds söner och döttrar och befriade från syndens makt. Genom Anden föds vi på nytt och växer i vårt andliga liv. Han förnyar vårt tankesätt, skriver Guds kärleks lag i våra hjärtan och ger oss kraft att leva ett heligt liv. Med Anden i oss blir Gud en del av vårt liv och vi kan både nu och i domen känna oss säkra på att vi är räddade.
Källa: 2 Kor 5:17-21; Joh 3:16; Gal 1:4; 4:4-7; Tit 3:3-7; Joh 16:8; Gal 3:13, 14; 1 Pet 2:21, 22; Rom 10:17; Luk 17:5; Mark 9:23, 24; Ef 2:5-10; Rom 3:21-26; Kol 1:13, 14; Rom 8:14-17; Gal 3:26; Joh 3:3-8; 1 Pet 1:23; Rom 12:2; Heb 8:7-12; Hes 36:25-27; 2 Pet 1:3, 4; Rom 8:1-4; 5:6-10.

 

11. Att växa i Kristus
Genom döden på korset vann Jesus över ondskans makter. Han som besegrade de onda andarna under sin tjänst här på jorden har brutit deras makt och garanterar deras slutliga undergång. När vi vandrar med Jesus i frid, glädje och övertygelse om hans kärlek ger han oss seger över de onda makter som fortfarande försöker styra oss. Nu bor den helige Ande i oss och ger oss kraft. När vi fortsätter att vara överlåtna till Jesus som vår Räddare och Herre befrias vi från bördan av sådant som vi har gjort. Vi lever inte längre i mörkret, rädda för onda makter eller i den okunnighet och meningslöshet som vi tidigare levde i. I denna nya frihet i Jesus är vi kallade till att växa så att vår personlighet blir lik hans. Lika honom blir vi när vi varje dag samtalar med honom i bön, får näring från hans Ord, mediterar över det och över hans omtanke, sjunger hans lov, samlas till gudstjänst och tar del i församlingens uppdrag. När vi kärleksfullt tjänar dem som finns omkring oss och berättar om hans räddning, förvandlar hans ständiga närvaro genom Anden varje ögonblick och varje uppgift till en andlig upplevelse.
Källa: Ps 1:1-2; 23:4; Kol 1:13-14; 2:6, 14-15; 1 Thess 5:23; 2 Pet 2:9; 3:18; 2 Kor 3:17, 18; Fil 3:7-14; 1 Thess 5:16-18; Matt 20:25-28; Joh 20:21; Gal 5:22-25; 1 Joh 4:4.

 

12. Församlingen
Församlingen är en gemenskap av troende som erkänner Jesus Kristus som Herre och Räddare. Precis som Guds folk på Gamla testamentets tid har vi kallats från världen. Vi möts för att tillbe, umgås, studera Bibeln, fira nattvard, tjäna alla människor och sprida kunskapen om räddning i hela världen. Församlingen får sin auktoritet från Kristus, Ordet som blev kött, och från Bibeln, det skrivna Ordet. Församlingen är Guds familj. Som adopterade barn lever vi i det nya förbundet. Församlingen är Kristus kropp på jorden, en gemenskap av troende med Jesus själv som huvud. Församlingen är bruden som Jesus dog för, för att göra henne ren och helig. När han kommer tillbaka i triumf tar han henne till sig som en församling av alla dem som varit trogna, som han köpt med sitt blod, nu fulla av hans härlighet, utan fel, heliga och rena.
Källa: 1 Mos 12:3; Apg 7:38; Ef 4:11-15; 3:8-11; Matt 28:19, 20; 16:13-20; 18:18; Ef 2:19-22; 1:22, 23; 5:23-27; Kol 1:17, 18.

 

13. Den sista församlingen och dess uppdrag
Globalt och i alla tider består församlingen av alla som uppriktigt tror på Jesus. Under den sista tiden när många kommer att sluta tro på Gud finns det en grupp troende som har kallats att hålla Guds bud och bevara tron på Jesus. Dessa sista troende predikar att domen börjar, att Jesus kan rädda och att han snart kommer tillbaka. Denna förkunnelse som beskrivs i de tre änglarnas budskap i Uppenbarelseboken 14 inträffar samtidigt som en rättegång pågår i himlen och leder till omvändelse och reformation på jorden. Varje troende har kallats till att personligen delta i att sprida budskapet över hela världen.
Källa: Upp 12:17; 14:6-12; 18:1-4; 2 Kor 5:10; Jud 3, 14; 1 Pet 1:16-19; 2 Pet 3:10-14; Upp 21:1-14.

 

14. Enhet i Kristus kropp
Församlingen är en kropp med många delar som kallats från alla nationer, stammar, språk och folk. I Kristus är vi en ny skapelse. Skillnader i ras, kultur, utbildning, nationalitet, mellan hög och låg, rik och fattig, man och kvinna får inte skapa splittring bland oss. I Kristus är vi alla jämlika. Eftersom han genom en Ande har knutit oss samman till en gemenskap med honom och med varandra ska vi utan förbehåll tjäna varandra och låta oss tjänas. Genom uppenbarelsen av Jesus Kristus i Bibeln delar vi samma tro och hopp och sprider tillsammans budskapet. Grunden till den här enheten är den treenige Guden, som har adopterat oss som sina barn.
Källa: Rom 12:4, 5; 1 Kor 12:12-14; Matt 28:19, 20; Ps 133:1; 2 Kor 5:16, 17; Apg 17:26, 27; Gal 3:27, 29; Kol 3:10-15; Ef 4:14-16; 4:1-6; Joh 17:20-23.

 

15. Dopet
Genom dopet talar vi om att vi tror på Jesus död och uppståndelse. Vi bekräftar att synden inte längre har makt över oss och att vi vill leva ett nytt liv. Vi erkänner då att Kristus är vår Herre och Räddare, vi blir hans och tas emot som medlemmar i hans församling. Dopet är en symbol på att vi är förenade med Kristus, att vi har fått förlåtelse för våra synder och att vi tar emot den helige Ande. Dopet sker genom nedsänkning i vatten och bygger på att man bekänner sin tro på Jesus och visar att man ångrar sin synd. Döpt blir man när man fått undervisning i Bibeln och accepterat vad den lär.
Källa: Rom 6:1-6; Kol 2:12, 13; Apg 16:30-33; 22:16; 2:38; Matt 28:19, 20.

 

16. Nattvarden
När man firar nattvard tar man del av symbolerna för Jesus blod och kropp för att visa att man tror på honom som Herre och Räddare. I denna gemenskap finns Kristus med oss för att möta och styrka sitt folk. När vi deltar i nattvarden berättar vi med glädje om Herrens död tills han kommer tillbaka. Man förbereder sig för nattvarden genom eftertanke, ånger och bekännelse. Jesus har uppmanat oss att tvätta varandras fötter som en symbol på förnyad rening, för att visa att man är beredd att tjäna varandra lika ödmjukt som Kristus gjorde och för att ena oss i kärlek. Nattvardsmåltiden är öppen för alla troende kristna.
Källa: 1 Kor 10:16, 17; 11:23-30; Matt 26:17-30; Upp 3:20; Joh 6:48-63; 13:1-17.

 

17. Andliga gåvor och tjänster
I alla tider ger Gud andliga gåvor åt varje medlem i sin församling. Gåvorna är till för att användas i kärleksfull tjänst för församlingens och hela mänsklighetens bästa. Den helige Ande delar ut gåvorna efter sin vilja till varje medlem för att utrusta församlingen med förmågor och tjänster som den behöver för att kunna utföra de uppgifter Gud har gett den. Enligt Bibeln är det gåvor som tro, helande, profeterande, förkunnelse, undervisning, administration, försoning, medkänsla, osjälviskt tjänande och människokärlek som hjälper och uppmuntrar andra. Gud kallar, Anden ger förmåga och församlingen väljer medlemmar som ska vårda, evangelisera, leda och undervisa för att utrusta medlemmarna till tjänst och bygga upp församlingen till andlig mognad. Detta skapar enhet i tron och kunskapen om Gud. När medlemmarna använder andliga gåvor som trogna förvaltare av Guds nåd, skyddas församlingen från destruktivt inflytande från falska läror, växer med den kraft som Gud ger och byggs upp i tro och kärlek.
Källa: Rom 12:4-8; 1 Kor 12:9-11, 27, 28; Ef 4:8, 11-16; Apg 6:1-7; 1 Tim 3:1-13; 1 Pet 4:10, 11.

 

18. Profetians gåva
Profetian är en av den helige Andes gåvor. Den är en egenskap som kännetecknar församlingen i den sista tiden och visade sig i Ellen G. Whites tjänst. Hon var Guds budbärare och det hon skrev är en hållbar och pålitlig källa till sanning som tröstar, leder, undervisar och tillrättavisar församlingen. Hennes skrifter visar att all undervisning och alla erfarenheter måste prövas med Bibeln.
Källa: Joel 2:28, 29; Apg 2:14-21; Heb 1:1-3; Upp 12:17; 19:10.

 

19. Guds lag
De viktiga principerna i Guds lag finns i de tio buden och visades i Kristus liv. De uttrycker Guds kärlek, vilja och syfte med människors liv och relationer och de gäller för alla människor i alla tider. Dessa rättesnören är grunden till Guds avtal med sitt folk och måttstocken när Gud dömer människan. Genom den helige Andes ledning visar de vad synd är och får oss att känna behov av en räddare. Det är bara nåd och inte det vi gör som räddar oss, men vi följer buden som ett resultat av att vi blivit räddade. När vi lever så växer en kristen karaktär fram och gör att vi mår bra. Det är ett tecken på att vi älskar Gud och bryr oss om våra medmänniskor. Lydnad i tro visar att Kristus kraft kan förändra liv och på så sätt stärks det kristna budskapet.
Källa: 2 Mos 20:1-17; Ps 40:7, 8; Matt 22:36-40; 5 Mos 28:1-14; Matt 5:17-20; Heb 8:8-10; Joh 15:7-10; Ef 2:8-10; 1 Joh 5:3; Rom 8:3, 4; Ps 19:7-14.

 

20. Sabbaten
Efter att ha skapat i sex dagar vilade Skaparen på den sjunde dagen och gjorde sabbaten till ett minnesmärke över skapelsen för alla människor. Det fjärde budet i Guds oföränderliga lag föreskriver att den sjunde dagen, sabbatsdagen, är en dag för vila, tillbedjan och tjänande, precis som Jesus, sabbatens Herre, visade genom sin undervisning och sitt exempel. Sabbaten är en dag för skön gemenskap med Gud och med varandra. Den är en bild på vår räddning i Kristus, ett tecken på att han gör oss heliga och ett uttryck för vår lojalitet. Den ger en försmak av vår eviga framtid i Guds rike. Sabbaten är Guds bestående tecken på det eviga förbundet mellan honom och hans folk. När vi firar denna heliga tid med glädje från fredag kväll till lördag kväll, från solnedgång till solnedgång, hyllar vi Guds skapande och räddande gärningar.
Källa: 1 Mos 2:1-3; 2 Mos 20:8-11; Luk 4:16; Jes 56:5, 6; 58:13, 14; Matt 12:1-12; 2 Mos 31:13-17; Hes 20:12, 20; 5 Mos 5:12-15; Heb 4:1-11; 3 Mos 23:32; Mark 1:32.

 

21. Människan som förvaltare
Vi är Guds förvaltare. Han har anförtrott oss tid och möjligheter, förmågor och ägodelar, jordens välsignelser och tillgångar. Inför honom ansvarar vi för att allt används på rätt sätt. Vi erkänner att Gud äger allt genom att troget tjäna honom och våra medmänniskor och genom att ge tionde och gåvor för att hans glada budskap ska förkunnas och församlingen få stöd och växa. Att vara förvaltare är en förmån som Gud ger oss för att vi ska växa i kärlek och segra över själviskhet och begär. En förvaltare blir glad över de välsignelser som andra får genom att han är trofast.
Källa: 1 Mos 1:26-28; 2:15; 1 Krön 29:14; Hagg 1:3-11; Mal 3:8-12; 1 Kor 9:9-14; Matt 23:23; 2 Kor 8:1-15; Rom 15:26, 27.

 

22. Kristen livsstil
Vi är kallade att vara gudshängivna människor som tänker, känner och handlar i harmoni med gudomliga principer. För att Anden ska kunna omskapa oss så att vi blir lika Jesus bör vi hålla på med sådant som gör oss rena som Jesus och ger hälsa och glädje i våra liv. Detta betyder att vår avkoppling och våra nöjen bör ha en hög kristen standard. Även om det finns kulturella skillnader bör våra kläder vara enkla, anständiga och smakfulla, för vår prydnad ska inte vara något utvärtes utan en inre prydnad som består av ett milt och stilla sinnelag. Det betyder också att vi på ett förståndigt sätt ska ta hand om oss själva, eftersom våra kroppar är den helige Andens tempel. Därför ska vi motionera, vila och äta så hälsosamt som möjligt och avstå från den orena föda som Bibeln undervisar om. Eftersom alkoholhaltiga drycker, tobak och missbruk av läkemedel och narkotika skadar våra kroppar ska vi också avstå från dessa. Istället ska vi göra det som hjälper oss att följa Kristus som önskar oss helhet, glädje och allt gott.
Källa: Rom 12:1, 2; 1 Joh 2:6; Ef 5:1-21; Fil 4:8; 2 Kor 10:5; 6:14-7:1; 1 Pet 3:1-4; 1 Kor 6:19, 20; 10:31; 3 Mos 11:1-47; 3 Joh 2.

 

23. Äktenskapet och familjen
Äktenskapet instiftades av Gud i Eden. Jesus bekräftade att det ska vara en livslång förening mellan en man och en kvinna i kärleksfull gemenskap. För en kristen är äktenskapet ett löfte både till Gud och till den man gifter sig med och det bör bara ingås mellan personer som har en gemensam tro. Grunden för relationen är ömsesidig kärlek, ärlighet, respekt och ansvar. Den ska spegla den kärlek, helighet, närhet och varaktighet som finns i relationen mellan Kristus och hans församling. När det gäller skilsmässa undervisade Jesus att den som skiljer sig av någon annan anledning än otrohet och gifter sig med någon annan begår äktenskapsbrott. Även om familjeförhållanden inte alltid är ideala kan äkta makar som i Kristus ger sig själva helt åt varandra nå enhet i kärleken genom Andens ledning och församlingens stöd och hjälp. Gud välsignar familjen och han har planerat att familjemedlemmarna ska hjälpa varandra att växa och mogna. Föräldrar ska uppfostra sina barn till att älska och lyda Herren. Genom hur de lever och vad de säger ska de lära barnen att Jesus med kärlek och omsorg önskar att vi lär oss självkontroll och att vi blir delar av hans kropp, Guds familj. En växande närhet i familjen är ett av kännetecknen för den sista tidens glädjebudskap.
Källa: 1 Mos 2:18-25; Matt 19:3-9; Joh 2:1-11; 2 Kor 6:14; Ef 5:21-33; Matt 5:31, 32; Mark 10:11, 12; Luk 16:18; 1 Kor 7:10, 11; 2 Mos 20:12; Ef 6:1-4; 5 Mos 6:5-9; Ords 22:6; Mal 4:5, 6.

 

24. Jesus är överstepräst i himlens helgedom
Det finns en helgedom i himlen, det verkliga förbundstältet som Gud och inte människan har byggt. Där tjänstgör Kristus för oss. Han låter alla troende få tillgång till den nåd som kom av att han en gång för alla dog på korset för att vi skulle försonas med Gud. Han invigdes som vår överstepräst och började sin medlartjänst när han återvände till himlen. När den profetiska tidsperioden 2300 kvällar och morgnar avslutades år 1844, började han sin andra och avslutande del i tjänsten som medlare. Den delen är en förundersökning inför syndens slutliga utplåning, och symboliserades av reningen av israeliternas helgedom på den stora försoningsdagen. Då renades helgedomen med blodet från offerdjur, men helgedomen i himlen renas av det fullkomliga offret som är Jesus blod. Förundersökningen visar alla varelser i universum vilka av de döda som somnat i tro på Jesus och som för hans skull räknas som värdiga att delta i den första uppståndelsen. Förundersökningen visar också vilka av de levande som lever i Kristus, bevarar Guds bud och tror på Jesus och som därför är redo att upptas i hans eviga rike. Förundersökningen visar att Gud är rättvis när han räddar dem som tror på Jesus. Den talar om att de som förblivit lojala mot Gud ska få del av hans rike. När Kristus avslutar denna tjänst alldeles innan han kommer tillbaka är människans möjlighet att omvända sig förbi.
Källa: Heb 8:1-5; 4:14-16; 9:11-28; 10:19-22; 1:3; 2:16, 17; Dan 7:9-27; 8:13, 14; 9:24-27; 4 Mos 14:34; Hes 4:6; 3 Mos 16; Upp 14:6, 7; 20:12; 14:12; 22:12.

 

25. Jesus återkomst
Jesus andra ankomst är församlingens hopp och evangeliets höjdpunkt. Räddarens ankomst kommer att bli bokstavlig, personlig, synlig och världsvid. När han kommer tillbaka kommer alla rättfärdiga som dött att uppstå och tillsammans med de rättfärdiga som lever blir de förhärligade och tas till himlen, men de orättfärdiga kommer att dö. Tillståndet i världen idag och att nästan alla profetior uppfyllts tyder på att Kristus snart kommer tillbaka. Vi vet inte när det kommer att hända, så därför uppmanas vi att vara redo att möta honom när som helst.
Källa: Tit 2:13; Heb 9:28; Joh 14:1-3; Apg 1:9-11; Matt 24:14; Upp 1:7; Matt 24:43, 44; 1 Thess 4:13-18; 1 Kor 15:51-54; 2 Thess 1:7-10; 2:8; Upp 14:14-20; 19:11-21; Matt 24; Mark 13; Luk 21; 2 Tim 3:1-5; 1 Thess 5:1-6.

 

26. Döden och uppståndelsen
Syndens lön är döden, men Gud som ensam är odödlig ska ge evigt liv åt dem som han räddar. Fram tills dess är döden ett omedvetet tillstånd för alla människor. När Jesus, som är vårt liv, återvänder kommer de rättfärdiga som uppväcks och de rättfärdiga som lever kvar på jorden att förhärligas och ryckas upp för att möta sin Herre. Den andra uppståndelsen som väcker de orättfärdiga sker tusen år senare.
Källa: Rom 6:23; 1 Tim 6:15, 16; Pred 9:5, 6; Ps 146:3, 4; Joh 11:11-14; Kol 3:4; 1 Kor 15:51-54; 1 Thess 4:13-17; Joh 5:28, 29; Upp 20:1-10.

 

27. De tusen åren och syndens utplånande
Mellan den första och andra uppståndelsen regerar Jesus och de räddade i himlen under tusen år. Under den tiden kommer de orättfärdiga som dött att dömas. Jorden är då öde och tom, utan levande människor. Endast Satan och hans änglar finns där. När de tusen åren är slut kommer Jesus och de rättfärdiga ner till jorden med den heliga staden. Då kommer de orättfärdiga som dött att uppstå och tillsammans med Satan och hans änglar omringar de staden. Men eld från Gud kommer att utplåna dem och rena jorden. På så sätt kommer universum att befrias från synd och syndare för alltid.
Källa: Upp 20; 1 Kor 6:2, 3; Jer 4:23-26; Upp 21:1-5; Mal 4:1; Hes 28:18, 19.

 

28. Den nya jorden
På den nya rättfärdiga jorden ska Gud skapa ett evigt hem för dem som räddats och en fullkomlig miljö för evigt liv, kärlek, glädje och mognad i hans närhet. Här kommer Gud själv att bo med sitt folk och lidande och död finns inte mer. Den stora striden är då slut och synd finns inte mer. Allt, både det som har liv och det som inte har liv, vittnar om att Gud är kärlek och han regerar för alltid.
Källa: 2 Pet 3:13; Jes 35; 65:17-25; Matt 5:5; Upp 21:1-7; 22:1-5; 11:15.